BK Sundsvall

Vi chockinleder denna matchrapport med att trotsa alla oskrivna journalistiklagar genom att uppge matchstatistik innan någonting annat. Men just dagens match beskrivs ändå rätt väl genom ovanstående sifferkombinationer, vilket ni förhoppnignsvis kommer nicka instämmande till vid inläggets ände.

Första perioden

Den inledande akten kan enklast summeras med adjektiv som; tempofattig, avvaktande och.. försvarsinriktad, månne?
Varken vi eller Skellefteå visar någon vidare löpvilja, vilket helt klart passar de sistnämna bättre än oss. Vi ställer allt som oftast upp helt korrekt och de få gånger bortalaget lyckas prestera chanser av modell: farligare så är -

- Bülow där och räddar skiten ur målet. Detta är för oss extremt välbehövligt då vi på andra sidan planen ine lyckas förlägga spelet allt för många gånger - det kletas och pletas med boll på mittplanen gång på gång och passningarna som söks är på tok för komplicerade.

Andra perioden

Nu så börjar det hända saker - tyvärr är det dock i fel bur det rasslar till i när matchens första två mål kommer till.

0-1: Backskott som yours truly inte lyckas täcka helt utan bollen tar istället banan via mitt undersida lår-backen-pånånochsedanpånågontill-mål. Kul.
0-2: Vi slarvar med boll i den första kontringsfasen - dvs in i mittenknacken - vilket Skellefteå skoningslöst utnyttjar på bästa sätt. Kul.

Efter dessa kallduschar tar vi oss samman och skruvar upp tempot - och det rejält. Effekt kommer direkt då, efter en mer eller mindre tilltrasslad situation framför målet där Fersen är inne och krigar i sedvanlig ordning, ingen mindre än capmartin själv lyckas smacka upp bollen i klykan från en relativt snäv vinkel. Och som om inte det vore nog - ja, ursäkta, men är man inne på matchens samtliga baklängesmål är det väl inte konstigt att man vill skryta lite om det man faktiskt gjorde bra under matchen? - var det på volleyfat denna delikatess levererades. Man har väl gjort fulare mål.

Tyvärr så kompenserar vi för ovan beskrivda prestation blott tio minuter senare då man gör en grövre markeringsmiss vilket naturligtvis utmynnar i ett 1-3 underläge, men dessförinnan hade vi fått riktigt fin snurr frammåt och en kvittering låg inte allt för långt borta i tiden - trodde man.
Men tji fick vi - tacka mig för det.

Tredje perioden

Notera skottstatistiken och förstå sedan:
Detta var vår period.

Efter tio minuters spel visar resultattavlan fullt rättvist ställningen 3-3, vilket möjliggjordes av Fersens numera inskjutna Chill-blad. Smack och smack, så var vi där.

Bildtext: här prickskjuter Fersen 2-3 med sitt Böösvinklade blad.

Men vad är detta, tänkte jag, ska vi få vara så här glada?

Som lagkapten fanns det bara ett svar; Icke! .. och så sprang vi helt sonika in och tappade positionen ännu en gång. Smack, 3-4, och vi är åter igen i underläge. Herre gud.

Nå väl, med känslan av att bortsett fråns tällningen vara det bättre laget trummade vi på, och kunde i powerplay kvittera genom Kindström som snyggt prickskjöt stolpe in. Mer sånt!

Med vind i seglen underhöll vi vårat erhållna momentum och pressade ett nu tröttslitet bortalag ned i bygga. Ramträffarna avlöste varandra (tror vi hade 4 stycken sammanlagt under perioden) men det riktiga flytet lyste, liksom den gjorde hela matchen, med sin frånvaro.

Förlängningen

Här tyckte jag att det började bli lite för tråkigt med matchen, så åter igen tog man ett felaktigt beslut för mycket vilket resulterade i att Skellefteå bokstavligen tryckte in bollen efter blotta 25 sekunders övertid. Hejja.

Summering samt övrigt skoj

För det första: Skellefteå kommer nog inte hamna topp tre, om detta är allt de har att komma med. Långsamt statiskt spel kombinerat med ett inte allt för tätt försvarsspel borde vara receptet för en placering på den nedre tabellhalvan*. Men samtidigt, så är en annan rykande färsk i division två-sammanhang, vilket förstås inte utgör någon garanti för att min uppskattning är fullt korrekt.

För det andra: Försvarsspelet såg idag rätt skarpt ut, vilket så klart är otorligt positivt. Dessvärre kompenserades detta med ett mindre effektivt anfallsspel, men förr eller senare kommer väl de båda samtidigt.

För det tredjen: När Degen är på plats blir det poäng. Och gud vad skönt det är att ha någonting lite mer internt att ropa i ringen inför match, istället för det tandläkartråkiga men ändå funktionella SUNDSVALL.

För det fjärde: Ännu är inte säsongen första vinst bärgad. Denna match får dock ses som ett gott steg i rätt riktning.

* = Om någon Skellefteåanhängare tog illa vid av min analys och direkt börjar koka ihop något mothugg så hoppas jag att den energin besparas genom följande: Nej, vi har inte heller recept för någonting till den övre halvan eftersom ni vann och således är bättre än oss. Så där, skönt att ha det gjort redan nu.

OCH NU, mina damer och herrar, är det dags för någonting som fortsättningsvis kommer bli standard efter matchspel.. Nämligen utdelning av Fersar, som går till de/det/de som för dagen var mest framträdande.

Fersen himself blir idag tilldelad tre fersar för sina två mål, samt sitt snygga assist till mig. Utöver att vara skarpskytt passade han även på att slita föredömligt och jag antar att hans rapida fotarbete var för bortalaget ungefär lika välkommet som en könssjukdom. Bra Fredrik.

Vår eminenta burväktare Joachim Bülow Handler står idag för en insats som absolut gör sig förtjänt av två snygga fersar. Något mål kanske tillkom lite enklare än de andra, men allt som allt en riktigt förbannat bra insats från den nysnaggade (??? håret såg kortare ut idag än vanligt) målvakten.

Slagskottsvirtuosen Böös stod idag för uteslutande korrekta beslutstaganden och allmänt grymt spel, vilket gör att han får den sista och avslutande fersen att addera till sitt CV.

Avslutningsvis, för att celebrera denna inte allt för misslyckade matchdag, bjuder vi på en gladare lagbild. Se så söt vi är!

Bildtext: ett fokuserat gäng grabbar firar en av Fredrik Edholms två baljor.

/27